hon drog prövande pekfingret längs hans panna men det var inte han längre, det var en staty han var av sten? som om allt hon rörde blev till sten eller genomskinligt glas. eller blod. varför inte blod. livet går vidare osv men inuti var som glassplitter, hon tänkte akta dig för mig kom inte nära jag är vass hon tänkte ingen vill komma nära ändå.
livet går vidare osv.

but i know it's too late, and i should have given you a reason to stay.

bra som allt vi behöver

visst vi känner smärtan vem känner inte
smärtan hur den drar hur den liksom
sliter en åt olika håll
inuti

men vi väljer att ignorera vi väljer:
titta åt ett annat håll nu titta bort
titta upp är det regnmoln där borta vid horisonten?
för det blir ändå aldrig bättre inte sämre:
det blir ändå aldrig bra.

svenskauppsats om vilhelm moberg (1898-1973)
©opyright by meeeeeee! (:


Vilhelm Moberg –
Inte som alla andra


Vilhelm Moberg föddes år 1898. Han växte upp i ett fattigt soldattorp i Algutsboda i södra Småland i början av 1900-talet. Han hade sex syskon men tyvärr dog tre av dem innan de blivit vuxna. Vilhelm var barn i en tid då alla pojkar ville bli stora starka män och överta pappas gård. Han som älskade att skriva och läsa och hyste författardrömmar kände sig lite utanför.

Vilhelm gick bara i skolan fyra månader om året, resten av tiden fick han vara hemma och hjälpa till. Han var inte så mycket för kroppsarbete och saknade skolan under större delen av året. Men genom att engagera sig i folkrörelser fick han tillträda till olika bibliotek. Vid ett tillfälle kunde han låna hela Folkbildningsförbundets vandringsbibliotek genom att på låntagarlistan skriva upp namn hämtade från gravstenar!
Han ville flytta till Amerika som många av hans släktingar, men hans föräldrar lovade att han skulle få gå på folkhögskolan om han lät bli.

Efter folkhögskolan ville han ta studenten. Han sparade länge och år 1917 började han vid Katrineholms praktiska läroverk. Han ville få toppbetyg och pluggade bra, men under andra året fick han spanska sjukan och blev sängliggande i ett halvår.
Till sina föräldrars besvikelse hoppade han av skolan och försökte istället försörja sig på sitt skrivande genom att skicka in sina texter till olika tidningar. Många blev refuserade och han tjänade inte så mycket, utan bestämde sig för att bli journalist istället.

År 1919 började han som volontär på Vadstena Läns Tidning och publicerade några av sina egna berättelser. När han inte längre hade råd att jobba gratis började han på Arvika Nyheter, men kom att återvända till Vadstena – inte längre som volontär emellertid, utan på chefredaktörposten!
Tyvärr hade han och ägaren meningsskiljaktigheter, för ägaren tyckte att han skrev allt för kritiskt om uppsatta personer. Vilhelm Moberg sa upp sig.

När han var 23 år fullgjorde han sin värnplikt i Växjö. Året därpå blev han lokalredaktör för Nya Växjöbladet i Alvesta. Han träffade Margareta Törnqvist och de gifte sig i Vadstena klosterkyrka i september 1923.
Tillsammans fick de en fem barn, varav fyra var döttrar. En av de sistnämnda hette Eva Moberg och skulle komma att följa i faderns fotspår genom att också hon bli författare och journalist.

Vilhelm Moberg skrev realistiska böcker, ofta grundade på sina egna och släktingars erfarenheter, men mycket var även grundat på historiskt material. En del av hans böcker kan kanske tolkas som självbiografiska men skillnaderna är ofta minst lika många som likheterna.

Han jobbade som journalist fram till 1926 då han började ägna sig åt sitt författande på heltid.
Under loppet av 40 år (1927-1967) skrev han ett tjugotal romaner och blev en mycket folkkär författare. Höjdpunkten i hans författarskap blev Utvandrarserien, en svit om fyra böcker som heter ”Utvandrarna”, ”Invandrarna”, ”Nybyggarna” och ”Sista brevet till Sverige”. De handlar om några människor från Småland som emigrerar till Nordamerika under mitten av 1800-talet. Jag har läst den första boken i serien, ”Utvandrarna”.
Den var faktiskt helt okej, bättre än jag trott, i alla fall när man vant sig vid det gamla språket och småländskan i dialogerna.
”Utvandrarna” ingår i en svit om fyra böcker. De andra tre heter ”Invandrarna”, ”Nybyggarna” och ”Sista brevet till Sverige”.
När han skrev böckerna använde sig Moberg av kunskaper hämtade från historiska källor. På sistone har det dock hävdats att Utvandrar-serien är rent plagiat, då en dagbok har hittats som har misstänkt många likheter med Mobergs böcker…

Han debatterade mycket i olika tidningar och var en uttalad nazi-motståndare. Han låg även på och kritiserade olika svenska myndigheter, regeringen och kungahuset samt den Svenska akademien.
Han skrev även många pjäser som han gärna själv tog en biroll i ibland. Först sattes de upp av vandrande teatersällskap men senare av teatrarna i Stockholm, Göteborg och Växjö.

De sista åren av sitt liv hade han svårt för att skriva. Detta förmodas ha förorsakat den depression som ledde till hans död.
”Klockan är tjugo över sju. Jag går ut att söka i sjön, sömnen utan slut” stod det på lappen han lämnat på köksbordet. Han hittades drunknad.

aaajajajj, ont i huvudet är bleeh. blä på mig för att jag inte pallar gå från datorn, jag får skylla mig själv. och snart måste jag ut i regnet för jag och mamma ska gå på bio, kul iofs. vi ska se marie antoinette, alla säger att den är pissdålig men jag vill se den i alla fall :)
skolan börjar på onsdag. alltså jag pallar pallar pallar inte inte inte verkligen INTE. jag vill bara.. vara hemma och sitta vid datorn och skriva och sova och äta godis, för det är mys. <3 kunna göra vad jag har lust med är mys.

jag skulle ärligt inte klara av att börja skolan igen om det inte vore för att jag har en grej att se fram emot, nämligen brasilien om typ 3 veckor. den 25e. hela familjen ska åka, vi ska vara borta i 2 veckor och jag ska bli massa massa brun.
oslagbart. :*

nu ska jag bara dricka ett glas vatten och sätta på lite musik (:

kroppen minns
vad själen förträngt
i händerna sitter minnet

de rör sig av sig själva, händerna
bara, återupptar
en avbruten rytm

och flera år av tomhet återkommer slår till jag
vacklar
under tyngden

för kroppen minns
vad själen förträngt
i händerna sitter minnet

jag kan glömma så lätt men i
händerna
sitter minnet

öööh orka läxor. det är inte kul. jag har skrivit typ 1600 tecken nu, "chiles väg mot demokrati" heter artikeln/ska den heta. för den är långt ifrån klar, 5000-10 000 tecken ska den vara har david bestämt. det ska vara klart på fredag. david har inget hjärta.

sen är det NO också, typ om kroppen. jag och nora skriver om magsäcken och olika ätstörningar, anorexi och bulimi. vi har skrivit typ mindre än 2 a5 och det ska vara, vad, 5 a5 ? och det ska vara klart i övermorgon. lyckospark aa tack. sen är det spanskaprov på onsdag också, äeöh. och vi fick tillbaka engelskaproven i fredags, G is teh shit. inte. ajjaaaa

vi går åt olika håll men vill mötas på mitten

så vad händer när man krossar spegeln
försöker ta sig ut
vad händer om man istället stannar
vill göra skärvorna till ett?
förgäves

vad händer när vi båda sträcker ut våra händer
fingertopparna kan snudda vid varandra men oftast
missar vi varandra och tror
att man själv är den enda som försöker

trots att vi strävar åt olika håll vill vi mötas på mitten

jorden är ju rund
varför inte?

längesen nu. det har inte hänt så mycket antar jag, utom att jag har sabbat min fot när jag ramlade i en trappa i skolan. så nu haltar jag omkring på kryckor - lyckat.
nora fyllde år i torsdags, samma dag som jag ramlade. hon fick fyra örhängen och godis av mig. (: sen köpte vi typ 40 klubbor, det var kul. :D sen ramlade jag i stentrappan när vi skulle hämta sylt i köket. så vi fick sitta hos skolsköterskan (slapp spanskan) ett tag, och sedan var hon med mig på akuten i tre timmar! på hennes födelsedag! hon är bäst

sunday bloody sunday.




imorgon kommer moooa. <3